torsdag 11 februari 2010
Om bakfoten
Hjälp min man har blivit helt bakfixerad. Och då handlar det inte om min bak. Det här med surdeg verkar ha stigit (!) honom åt huvudet.... Nu har vi små puttrande burkar överallt i huset. Dom är som små tamagotchisar som ska matas och skötas om för att inte dö. I morse hittade jag en i tvättstugan. Men ok jag kan erkänna att jag stödjer hans nya intresse helhjärtat! Kanelbullarna var en hit. Sats måste nog snart erbjuda mig en personlig tränare....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
... jag som så smått funderat på en surdegsdebut... nu blev jag lite orolig.
Några tips för att hålla det på en mänsklig nivå?
Klart du ska ha en surdegsburk. Det är mänskligt. Och då måste flera burkar vara ännu mer mänskligt...
Bara att sätta igång en suris. Eller kom förbi här med en tom burk så kan du få en avkomma från någon av mina tamagotchisar :)
...pappan satte precis första burken. Vi får väl se framåt veckan om det blir något eller om han kommer över på en grundkurs.
Skicka en kommentar