Idun blir rörligare och rörligare. Det är ingen semester att vara pappaledig.
Hennes utveckling gör förutom att jag springer efter henne hela dagarna också att det blir en och annan vurpa. Men hon ger inte upp. Lika glad varje gång det lyckas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar